Hoppa till innehåll

Två tal från mobilisering 2022-04-09

Igår lördag 9 april 2022 mobiliserade delar av XR Skåne vid Triangeln i Malmö. Vi hade mycket solsken men vinden var hård och slet i oss och våra flygblad. (Benämningen ”flygblad” är ganska passande …)

Allt gick väldigt bra: människor var glada, vi spelade lite musik och några i mängden dansade fantastiskt och det var uppmuntrande att prata med folk.

Vi delate ut flera hundra flygblad av olika slag: alla så klart om klimatet och klimatkrisen.

Två personer höll tal, Maria Fernanda Volponi och Caroline Andrén, se nedan.

Caroline Andrén

Här är en video av Carolines tal:

Här är hela Carolines tal som text:

”Vi är här med Extinction Rebellion idag, som oroade, engagerade, rädda, övertygade medmänniskor som vill se förändring. Här för att stå sida vid sida och genom styrkan vi hittar hos varandra, fortsätta orka se verkligheten för vad den är. För att vi i en värld som värms allt snabbare, där global ojämlikhet orsakar död och lidande, där politiken är uddlös, där behöver vi samlas. För kamp, för allt vi vill bevara. För fredligt uppror, mot det som hotar oss. 

Vi behöver inte mer fakta nu, allt vi behöver veta har varit glasklart sedan länge. Det vi desperat behöver är mer agerande, på alla fronter i samhället. Den fossila eran är dödsdömd, men det fossilberoende som låst in oss allt hårdare genom historien, håller fortfarande samhället i ett krampaktigt grepp. Vi har fått en värld där gränsen för hur intensiv värme en människokropp kan överleva redan har passerats på vissa platser. Där Antarktis för en månad sedan uppmätte temperaturer över 40 grader varmare än normalt. 

Vi måste ställa om. Och det kommer inte ske av sig självt. 

Den här veckan har forskare i Scientist Rebellion genomfört aktioner och demonstrationer över hela världen. Över 1200 forskare i 26 länder, som frustrerade fått nog av att inte bli lyssnade på, som av både rädsla för framtiden och kärlek till Jorden ansluter sig till kampen utanför de akademiska väggarna. De låser fast sig vid ingången till storbanker. Blockerar vägar. Använder sina kroppar i försvar för Jorden, när vårt världssystem inte är designat för att gynna vare sig mänskligheten eller den ekologiska och biologiska rikedom som Jorden – än så länge – besitter. 

Motståndet växer.

De senaste två veckorna har oroliga människor blockerat motorvägar i Stockholm med kravet att Återställa Våtmarker, en åtgärd som skulle motsvara hela biltrafikens utsläpp och ändå negligeras. I torsdags var vi en grupp som blockerade Oljehamnen här i Malmö när ett fartyg med rysk olja skulle lasta av här, i ignorans mot att den oljan finansierar krig och folkrättsbrott. I Storbittanien och Norge blockeras fossil infrastruktur dag efter dag i kampanjen Just Stop Oil.

Aktivismen kokar runt om i världen. Ju längre politikerna är passiva, desto mer aktiva kommer vi att bli. 

För samtidigt som ansvarstagande, oroliga, engagerade, trötta människor pressar gränserna för vad de klarar av, lyser våra makthavares insats med sin frånvaro. Klimat- och miljöpolitiken som bedrivs i Sverige är inte bara långt ifrån tillräcklig, den drivs åt fel håll. Vi ser politisk handlingskraft inte för att rädda oss, utan för att försvara fossilberoendet. Senaste exemplet var dessa kortsiktiga, orimliga bidrag till alla som äger en bil. De försöker sätta plåster på ett benbrott. Inte bara visar politikerna sin oförmåga att vilja se sanningen, de fördummar också befolkningen. Delar avsiktligt ut skygglappar.

När det kommer till att på riktigt acceptera hur verkligheten ser ut – inte bara i ord, utan i handling – då står så gott som alla politiker så handfallna att de borde skämmas. Det går inte att lita på att våra folkvalda politiker på riktigt värnar om en framtid som sträcker sig längre än slutet på den här mandatperioden.

Jag vill citera António Guterres, FN:s generalsekreterare. I sitt tal när senaste rapporten från FN:s klimatråd publicerades sa han följande, jag citerar på engelska:

“Climate activists are sometimes depicted as dangerous radicals, but the truly dangerous radicals are the countries that are increasing the production of fossil fuels.”

Vi lever i en galen värld. Men galenskapen ligger inte hos oss.

Det finns absolut ingen tid att vänta, men det finns tid, smärtsamt kort tid, att agera. Än finns det skogar kvar att bevara från skövling, än finns det arter som vi kan rädda precis innan de faller över utrotningens rand. Än kan vi vända riktning. Vi har ett val, vi har möjligheter. Men de krymper, och det snabbt. Så vår chans ligger i om motståndet växer ännu snabbare.

Här idag samlas vi och hämtar styrka från varandra. Se in i ögonen på den som står jämte dig och se en medmänniska, som bestämt sig för att stå på rätt sida av historien. För vi vet, att det enda sättet vi kan göra det här, är tillsammans. 

Frågan sen är självklar: Vad gör vi då med styrkan som vi samlat?

Den sista veckan i april åker jag och många av mina vänner till Stockholm för Fossilupproret. Vi kommer att översvämma gatorna och kräva det självklara, att alla fossila subventioner omedelbart måste upphöra. I kamp för klimatet, för mänskliga rättigheter och för fred. Vi ska slita av skygglapparna och göra det omöjligt att stå passiv.

När allt verkar rasa åt fel håll, är vi käpparna i hjulen på den skenande vagnen. Vi är slutet, på systemet som hotar allt levande. Vi är det, för att vi vet att vi måste.

Motståndet och upproret växer. I världen och inom oss. Följ med och låt oss odla motstånd, tillsammans. ”

Maria Fernanda Volponi

Här är talet Maria höll (medförfattare är Sima från Lund).

Våra nätverk utökades med en del nya kontakter och vi började också smida planer på nya arrangemang och samarbeten.

Vi ser fram emot Fossilupproret senare i vår.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.